När du är kär har du en känsla, som bara du själv kan beskriva. Den känslan har jag nu. Man kan inte sova om nätterna, du bara tänker. Men när killen inte är kär i dig tillbaka, det är en helt annan känsla. Och det är inte en rolig känsla du kommer att ha då .. Det är precis det som jag går igenom nu.

Man har ingen att prata med, bara dig själv. Det är ingen som kan riktigt förstå hur det verkligen är. Då är man helt ensam, ibland gråter men oftast bara tänker. Att inte ha någon att prata med är det svåraste. Till min hjälp har jag mig själv, min dagbok och denhär bloggen. Såklart ställer mina vänner upp men alla kan inte riktigt förstå. Eller jag tror ingen kan förstå riktigt hur det verkligen är för mig just nu. Jag går egenom en jobbig period och har gjrot det ett tag, men det värsta kan nog vara hur det påverkar mitt liv, mig själv personligen. Hur jag beter mig, hur jag beter mig mot andra, mot mig själv och alla som är runt om kring mig. Jag kan säga saker som jag egentligen inte vill, jag kan börja gråta mitt i ingenting. Sånna saker händer på hela tiden, det bästa då är nog att bara vara helt ensam som ibland inte ör så jättelätt. 

Det kan vara svårt att förklara för sina kompisar/familj när man bara går iväg och vill vara ensam, eller om man går iväg och gråter. Man vill inte ljuga men man vill inte heller berätta sanningen. När det har hänt mig har jag antingen sagt som det är eller bara sagt att jag vill vara ensam, och jag har förstått att det är det bästa att bara låta det vara och lådsas som att inget hänt för att inte dra till sig mera uppmärksamhet.

Bloggen kommer att handla om namnet eller mitt favoritcitat som jag använder rätt mycket i mitt liv just nu "The end of love". Citatet menar väldigt mycket, hur man ska förstå sig själv och övervinna kärleken på ett annat sätt. Här får ni läsa hur det går för mig och "slutet på kärleken", även mina noveller. Bloggen drivs anonymt.