Jag står där helt stilla och kollar dig i dina gröna, fina, vackra ögon. Du tar ett steg närmare och kysser dig, jag kysser dig tillbaka och blundar. Så fort jag öppnar ögonen är du borta. Varje dag, varje minut, varje sekund som går efter den dagen är allt utom bra,. Jag kan inte sluta tänka på dina fina ögon, och våran mysiga kyss. Mina tankar går helt åt andra håll när jag tänker på att du inte finns i mitt liv längre, 2 år, två hela sommarlov och två hela terminer utan att ens se dig. Så fort tankarna kommer dit faller en tår, och en till. Till slut blir det bara svart. 3 timmar senare vaknar jag. Jag ligger fortfarande kvar där på marken mitt ute i regnet, jag yrar till lite innan jag minns vad som hämde. Och när jag tänker på det börjar jag gråta igen. Jag vill inte hem, jag vill inte prata med någon, och just nu känns det som att jag inte vill leva längre. Att kärleken kan vara så svår, nått man aldrig kan glömma och gå vidare med. Ibland önskar jag att vi aldrig träffats, att jag aldrig sett dig men jag vill heller inte glömma bort ditt söta, underbara leende, så som bara du kan le. Dina fina gröna ögon eller din blyghet. Dina fina personligheter kan få mig att tappa andan, så kär som jag är nu har jag aldrig varit och jag kommer aldrig bli igen. Jag har vetat väldigt länge, och vet att du alltid har varit den rätta ..

---

Bloggen kommer att handla om namnet eller mitt favoritcitat som jag använder rätt mycket i mitt liv just nu "The end of love". Citatet menar väldigt mycket, hur man ska förstå sig själv och övervinna kärleken på ett annat sätt. Här får ni läsa hur det går för mig och "slutet på kärleken", även mina noveller. Bloggen drivs anonymt.